Rektor Kaarlo Hildén: Deltagande i samhället kräver kreativitet, mod och välbefinnande – och konstämnen erbjuder just allt det
Att stärka konstfostran är en framtidsinvestering som Finland inte har råd att låta bli att göra, säger Konstuniversitetets rektor Kaarlo Hildén i sitt tal vid publiceringen av visionerna för konstfostran och -utbildning den 14 november.
Visste du att en människa inte kan lära sig om hen inte mår bra?
Har du funderat på om vår oförmåga att föreställa oss hållbara alternativ för vår nuvarande livsstil beror på ett tomrum i vår fantasi?
Hur påverkas vårt välbefinnande och vår förmåga att lösa samhällets problem av att vi kan behandla och uttrycka saker på ett övergripande sätt – förutom språkligt och kunskapsmässigt även kroppsligt, genom erfarenheter och känslor, genom att utnyttja alla sinnen, kreativitet och intuition?
Hur påverkar Finlands kulturella och civilisatoriska grund den framtida utvecklingen i vårt samhälle, hur borde denna grund uppdateras i en snabbt föränderlig värld och vem har möjlighet att delta i den uppdateringsprocessen?
Dessa är exempel på stora frågor som är centrala när man funderar på den finländska konstfostrans och -utbildningens samhälleliga betydelse och framtidsvisioner.
Konstuniversitetet har ett unikt nationellt ansvar att upprätthålla, utveckla och förnya konstbranschen. Som en del av detta ansvar har vi under de senaste åren inlett och koordinerat tre nationella visionsarbeten inom konstfostran och -utbildning. Arbetet har gjorts i omfattande samarbete med aktörer inom konstfältet.
Nu har visionerna för musik, bildkonst samt teater, dans, cirkus och performancekonst blivit klara. Vi hoppas på en fortsättning på arbetet så att det skulle omfatta alla nio områden inom den konstnärliga grundutbildningen. I mitt tal lyfter jag fram tre exempel på samhälleliga utmaningar som visionerna erbjuder lösningar på. Det första handlar om välfärd.
Enligt enkäten Hälsa i skolan som Institutet för hälsa och välfärd genomförde 2021 har ensamhet och ångest ökat bland unga. Även var femte vuxen insjuknar i depression under sitt liv. Psykiska störningar har varit den vanligaste orsaken till sjukdagpenning och invalidpension sedan 2019. Även bland äldre har psykiska störningar och ensamhet blivit vanligare. De sammanlagda kostnaderna för psykiska störningar har för Finlands del uppskattats till cirka 11 miljarder euro per år. I Finland råder en psykisk hälsokris som kräver snabba åtgärder.
Att öka konstundervisningen på alla utbildningsstadier och i alla åldersgrupper är en viktig del av lösningen på den psykiska hälsokrisen. Det finns mycket forskningsinformation som stöder förslaget. Till exempel visar en mycket omfattande forskningsrapport som Världshälsoorganisationen WHO publicerade 2019, att deltagande i konstverksamhet både som konstupplevare och konstskapare kan förebygga många psykiska och fysiska sjukdomar.
Enligt rapporten stärker studierna i konstämnen kreativiteten, förbättrar välbefinnandet, förebygger marginalisering, underlättar inlärningssvårigheter samt främjar gemenskapen och känslan av samhörighet. Konstverksamheten kan också minska ensamhet, främja socialt engagemang samt öka det sociala stödet och kapitalet. Deltagande i konstverksamhet har också kopplats ihop med mindre stress och bättre stresshantering. Konstfostran kan således stärka både individens välbefinnande och den samhälleliga sammanhållningen samt den mentala resiliensen.
Att trygga och öka undervisningen i konstämnen bör därför lyftas fram som en central åtgärd i reformen av grundskolans läroplan. De resurser som behövs för att utveckla den konstnärliga grundutbildningen måste också tryggas. Konstämnena utvidgar inte bara sätten att granska globala fenomen, utan de stöder även välbefinnandet. För att lära sig måste människan må bra.
En annan stor samhällelig omställning som visionerna för utbildningen inom konstbranscherna erbjuder lösningar på, är övergången mot en hållbar framtid. Den aktuella hållbarhetsomställningen kan inte förverkligas enbart genom att utveckla grön teknologi, utan den förutsätter också förändringar i våra levnadsvanor och vår värdegrund. Omställningen är således till sin grundläggande karaktär kulturell. Jag hänvisar här till ordets breda betydelse, dvs. kulturen som en helhet bestående av attityder, värderingar, föreställningar, levnadsvanor och mål. En verklig förändring kan inte uppstå utan en kulturell förändring, eftersom vår kultur definierar de ramar inom vilka vi kan agera och utvecklas.
Det är uppenbart att vi inte kan skapa den förändring som krävs för en hållbar framtid inom de kulturella ramar som skapats i det förflutna. Planetära hållbarhetsproblem och samhälleliga utmaningar tvingar oss att omvärdera hur vi definierar ett gott liv, och vilka värderingar och mål som styr vår verksamhet. Konsthobbyer och konstfostran hjälper oss att hantera denna kulturella brytningstid, att hämta kraft från vårt rika kulturarv samt att uppdatera vår kulturella identitet och vår världsbild till behövliga delar. Genom konsten ökar vi vårt intellektuella kapital, blir mer känsliga för att upptäcka och tolka tysta signaler hos oss själva och vår omgivning och öppnar nya perspektiv för oss själva. Med hjälp av dessa kan vi bygga en hållbar och betydelsefull framtid för oss själva och andra.
Vi vet att Finlands befolkning åldras kraftigt och koncentreras allt mer till tillväxtcentra. Men visste du att det i Finland år 2021 bodde personer med medborgarskap från 180 länder, sammanlagt nästan 300 000 personer? För att Finland ska ha tillräckligt med arbetskraft och skattebetalare behöver vi mycket mer invandring i framtiden.
Därför är den tredje viktiga samhälleliga omställningen, där konst, konstfostran och -utbildning har en viktig uppgift, att bekämpa regional, social och etnisk segregation, vilket också förutsätter att den finländska kulturella identiteten uppdateras. Allt tyder på att framtidens Finland är allt mer mångkulturellt, samtidigt som de regionala skillnaderna fortsätter att öka. Vi kan bekämpa segregation och öka det sociala kapitalet genom att se till att alla har tillgång till konstfostran och -utbildning. Målet bör vara att varje finländare, oberoende av kulturell bakgrund, ålder eller boningsort, har möjlighet både att delta i konstutbildning och uppleva innehållet som sitt eget. Konstens språk är mer omfattande än det talade eller skrivna språket. Konstfostran och -utbildning möjliggör möten mellan människor med olika bakgrund och stärker kulturell läskunnighet och förmåga att verka i en mångkulturell värld hos läranden.
I Finland är vi sällan medvetna om ett hur unikt system av konstläroanstalter vi har till vårt förfogande. Vi kan vara föregångare hur man med hjälp av konst kan främja ett meningsfullt liv, en positiv samhällsutveckling, välfärd och uppkomsten av hållbara sociala och kulturella innovationer. Utöver konstens kulturella egenvärde. Det förutsätter att vi identifierar och utnyttjar den stora potential som finns dold inom konstfostran. Vi måste genom hela samhället lära oss att värdesätta mer – vid sidan av intellektuell och verbal processning – färdigheter som anknyter till kreativitet och förmåga att leka, föreställa sig, associera och utnyttja information som förmedlas genom olika sinnen, känslolivet och upplevelsevärlden. Studierna i konstämnen stärker alla dessa färdigheter; därför måste det finnas tillräckliga resurser för att stärka dem även i framtiden. Förverkligandet av visionerna förutsätter utöver resurser även en mycket mer aktiv och målmedveten dialog och nya samarbetsformer, såväl inom fältet för konstfostran och -utbildning som med andra sektorer och beslutsfattare i samhället.
I Finland har vi exceptionellt goda förutsättningar att erbjuda högklassig konstundervisning för alla. Ett fullvärdigt deltagande i samhället kräver kreativitet, mod, uttryckskraft och självförtroende – samt välbefinnande. Konstämnenas starkare roll i grundskolorna och genom hela utbildnings- och hobbysystemet erbjuder just dessa saker. Att stärka konstfostran och -utbildning är därför en framtidsinvestering som Finland inte har råd att låta bli att göra.