Varför kan vi inte dra nytta av konstens förändringskraft?
Företag och politiska beslutsfattare är skygga för konstnärer och konstnärligt tänkande, även om radikala perspektiv skulle behövas mer än någonsin, skriver prorektorn Marjo Kaartinen.
Under de senaste åren har det blivit trendigt att tala om framtidsarbete. Vi strävar efter att förstå megatrender, skapa framtidsbilder, förutse vad som händer i världen och utforma vår egen verksamhet så att den är hållbar för framtiden. Sitra publicerade nyligen rapporten Megatrender 2023, vars mål är att med skribenternas ord stärka människors och organisationers framtidstänkande och bredda gruppen av personer som utövar framtidsmakt i en postnormal tid.
Framtidsmakt är en ypperlig term, eftersom vi i framtiden inte bara är passiva mottagare. Utöver anpassningen till förändringarna är det viktigt vilken framtid vi själva aktivt vill bygga upp. Jag vill påstå att en av de viktigaste färdigheterna när vi vill förnya samhället är att kunna ha föreställningar om framtiden. Och det är inte bara framtidsforskarnas eller makthavarnas uppgift. Som medborgare, arbetstagare, påverkare och beslutsfattare kan vi alla ha framtidsmakt.
Att kunna ha föreställningar om framtiden kräver förutom förståelse för olika förändringskrafter, kreativa och även radikala perspektiv på hur vi kan se och göra saker annorlunda. Hållbarhetsunderskottet som bestraffar Finlands konkurrenskraft och välfärdsstaten kan inte lösas om vi är fångar i förflutna eller i de tankar vi har i dag. Det är bråttom att hitta en ny väg in i en önskvärd framtid, och den kan bara hittas genom att ifrågasätta den nuvarande situationen.
Konst ger näring åt fantasin och förändringen
För närvarande vet vi inte hur vi ska utnyttja konstens förändringskraft för att ge näring åt ett nytt slags tänkande. Utgångspunkten för konsten är att den inte ska upprepa det gamla, utan skapa nytt. Kärnan är att se på något på ett annorlunda sätt, så att konsten ställer frågor som man annars inte kan ställa. Därför utmanar konsten oss att tänka om. I bästa fall kan konsten ge oss tips för vårt positiva tänkande.
Såväl finanslivet, de samhälleliga aktörerna, som innovationsaktörerna har ett stort behov av olika perspektiv. Företagen har tidigare skaffat konst för att pryda sina väggar – skulle det också vara dags att satsa på konstnärligt tänkande? Det konstnärliga tänkandet utnyttjas i liten utsträckning i affärslivet, även om konstnären som kollega kan väcka en annan experts perspektiv på en ny kurs och tvärtom. Här underutnyttjar vi konstens värde som verktyg och förlorar enorm potential i att främja tänkande.
Ofta glömmer man också att konstens fördelar inte bara kommer från verk av toppbegåvade konstnärer. Även om man spelar dåligt eller skriver dikter för sitt eget nöjes skull, kan konstens kraft vara enorm och ge upplevelser som öppnar världar. I flera forskningar har man påvisat att konstnärligt arbete inte bara ger näring åt kreativiteten, utan förbättrar hälsan och det konkreta välbefinnandet. Och det är just det vi människor behöver för att det nya tänkandet ska kunna växa.
Konstens betydelse som vägledare för framtiden förstås inte
Som historiker känner jag igen förändringen: makthavarna i det förflutna förstod konstens värde bättre än vår tids makthavare. I vårt moderna samhälle är konsten en statussymbol eller en extra hobby.
Vi har förlorat uppfattningen om hur starkt verktyg konsten är och man kan inte föreställa sig konstens betydelse som vägledare för framtiden. Det känns som om makthavarna inte ens vill se konstens kraft. Genom historien kan man dock se vilken central roll konsten alltid har haft i människogemenskapernas liv. Inga urgamla klippmålningar skulle ha gjorts utan att de hade haft betydelse för samhället.
Konsten har genom tiderna haft en central roll i kontrollen och makten, på gott och ont. Konsten har också varit effektiv propaganda. På 1500-talet beställde påven Leo X verk av Rafael som skildrade händelser som inträffat hundratals år tidigare, men där påven själv var med. Detta för att visa alla hur mäktig påvens makt var i det förflutna, i dag och i framtiden. På 1970-talet blev grafikern Erik Bruuns verk Saimenvikaren en symbol för hela naturskyddet – och det är den ännu i dag.
Jag kastar ut utmaningen till såväl företag som samhällets beslutsfattare: hurdan kommer berättelsen om konsten som förnyare av tänkandet och som drivkraft inför framtiden vara i framtiden när man ser tillbaka på 2020-talet?
Marjo Kaartinen
Konstuniversitetets prorektor
Texten har publicerats som en opinionsartikel på Talouselämä.