Lektor i svenskspråkigt skådespeleri vill skapa oväntade insikter
I artikelserien Jobba vid Konstuniversitetet bekantar vi oss med anställda som i olika roller är med och gör det möjligt för de studerande att växa till högklassiga och vidsynta konstnärer och förändringsaktörer.
Vem är du och vad gör du på Konstuniversitetet?
Jag heter Stina Engström och arbetar som lektor vid det svenskspråkiga utbildningsprogrammet i skådespelarkonst. Jag är nyfiken, jag är människa, jag är en varelse, en skådespelare och en röstpedagog.
Berätta om en typisk arbetsdag för dig
En typisk arbetsdag för mej är att den aldrig blir vad jag hade förväntat mej. Jag försöker så gott det går i mitt arbete, att varken styra eller kontrollera, utan i stället skapa en ”vi har ingen aning”-situation. Detta för att låta de aningar som finns i var och en av oss, få möjlighet att ta plats i rummet. Aningar som sedan småningom omvandlas till insikter. När insikter kommer inifrån, från en själv, är de kroppsliga, de är unika, nya och oväntade, de är hållbara – de är de insikter som vi inte hade en aning om att kunde bli till. För jag kan inte lära någon nånting. Jag kan inte lova någon att hen kommer att lära sej ”just det här”. Kunskapen, det var och en tar med sej efter en konstnärlig process, är inte förutbestämd. Det går inte att känna till målet i förväg – och det kan kännas frustrerande ibland men samtidigt väldigt inspirerande. Att arbeta i en ”vi har ingen aning-situation” ger så många flera möjligheter för kreativitet och utforskande, för möjligheter att också bryta invanda mönster och därför är en typisk arbetsdag, en dag där det oväntade händer.
Var är ditt andliga hem?
Jag tror att jag har många hem. Mina hem uppstår med olika mänskor i sammanhang där jag får möta både mej själv och dem som sej själva. I sammanhang där vi med våra olikheter får finnas, och där hinder och försvar mattas ut.
Men havet är också mitt hem. Där kan jag andas och där kan jag hålla andan. Jag kan sitta vid havet. Höra vågorna, och andas in ett lugn, en stillhet, bli en del av nåt större, förstå nånting. Men även I havet förstår jag nånting och finns i nåt större, något som ger en underlig mening. Jag kan dyka, hålla andan, jag kan röra mej på ett annat sätt, röra mej friare, jag är – hemma.
Vilken föreställning eller utställning vid Konstuniversitetet har du senast sett?
”Monologit” för tredje året i svenskspråkigt skådespeleri och föreställningen ”Spegelsalen” av masterstudenter.
Du fick nyligen Svenska Teaterns utmärkelse Skillnaden för ditt betydelsefulla pedagogiska arbete vid Konstuniversitetet. Hur kändes det att få priset?
Det kändes väldigt överväldigande, det kändes väldigt mycket att få ett sådant erkännande! Jag är tacksam och berörd. Priset utdelades under de Finlandssvenska Teaterdagarna som denna gång hölls i Åbo 20.-21.11. Nu är vi i medlet av december och det känns lite pinsamt att fortsättningsvis prata om det. Jag fokuserar hellre på mitt arbete.
Vem vill du skicka hälsningar till, och vilken sort?
Av alla mänskor och varelser väljer jag att hälsa till min far. Han som lärde mej så mycket. Han som irriterade mej så många gånger genom att som svar på mina frågor säga ”ja-a Stina, det beror på!” Det är honom jag har att tacka för min nyfikenhet. Tack pappa!
Om Konstuniversitetet
Vi är en öppen mötesplats för konstarterna, en gemenskap för djärva förnyare och traditionella experter vilka tillsammans bildar Bildkonstakademin, Sibelius-Akademin och Teaterhögskolan.