Professor J. Martina Roos: Musikteaterns kraft ligger i gemenskapen – den tänder både utövare och publik gång på gång
Professionella inom musikteater behöver allt bredare kompetens. Konstuniversitetets nya magisterprogram i musikteater utbildar artister som behärskar sång, skådespelararbete och dans. Den tvåspråkiga utbildningen bygger broar mellan det finsk- och svenskspråkiga fältet och ger studerande verktyg att växa som konstnärer på ett holistiskt sätt, säger professor J. Martina Roos.

Vad inspirerar dig just nu inom musikteaterfältet?
Under det senaste året har jag haft förmånen att se mer och mer varierad finländsk musikteater än tidigare. Dess formspråk är imponerande: här komponerar och skriver vi ambitiös musikteaterkonst, och internationella verk tolkas på hög nivå. Det finns både stora och små produktioner i olika stilarter.
Det är också inspirerande att se hur nivån höjs över hela linjen – inom manusförfattande, musik, regi och artistisk skicklighet. Utövare har allt oftare den trefaldiga kompetens som musikteatern kräver: sång och musikalisk uttrycksförmåga, skådespelarkonst och dans.
Skaparna är passionerat ambitiösa; de tar sin konstform på största allvar och söker ständigt utveckla sin kompetens. Det är mycket inspirerande att få ta del av denna process.
Därtill förenar och berör musikteatern olika publiker. Dess kraft ligger i det kollektiva – föreställningarna skapar gemenskap som berör brett. Teaterns förmåga att skapa sammanhållning och identitet är stark, och när den kombineras med förkroppsligad musik förstärks effekten ytterligare.
Vad är egentligen musikteater?
Musikteater har inte alltid erkänts som konstform i Finland; den har ofta betraktats som underhållning – och underhållning i sig har ansetts som något lättsamt, ytligt och underlägsen de konstformer som inte anses vara underhållning. Detta synsätt underskattar inte bara musikteaterns konstnärliga värde, utan också konsten att underhålla och dess betydelse.
Glädje är en viktig del av konstens kraft. Samtidigt behandlar musikteatern ofta även svåra och djupa teman.
Musikteater är en mångfacetterad konstform, som i Finland ofta associeras med anglosaxiska musikaler. Men fältet är mycket bredare än så och vi har även i Finland finns långa och mångsidiga traditioner: den första musikalen i Finland komponerades redan i slutet av 1800-talet. Också dansteater, där rörelse och dans står i centrum, kan ofta definieras som musikteater.
Musikteater kräver inte nödvändigtvis en symfoniorkester och är inte begränsad till en klassisk musiktradition. Den kan hämta uttryck från rytmmusik, folkmusik eller andra genrer. Den kräver också mångsidiga vokalfärdigheter: där klassisk sång eftersträvar en homogen klang, förutsätter musikteatern att sångaren behärskar ett brett register av genrer och rösttekniker.
För vilken studerande lämpar sig magisterprogrammet i musikteater?
Studerande bör ha starka färdigheter inom något av områdena skådespelarkonst, sång eller dans. Målet är att hen inom två år ska vara redo för krävande roller, vilket innebär att hen också måste ha tillräckliga kunskaper inom de två andra områdena och vara beredd att utveckla dessa under studietiden.
Musikalisk notläsningsförmåga är viktig redan vid antagningen, men det finns också tilläggsundervisning för dem som behöver stärka den.
Motivationen att arbeta i grupp måste vara hög. Även om varje studerande får individuell handledning sker största delen av undervisningen i tät grupp. Samarbetsförmåga och viljan att stötta andras utveckling är centrala. De stunder hen står ensam i strålkastarljuset utgör en liten del av musikalartistens konstnärskap och yrkesliv – det mesta skapas tillsammans, i grupp.
Det är också viktigt att förstå att utbildningen är intensiv och kräver heltidsengagemang i två års tid. Närvaro är inte bara rekommenderat, utan nödvändigt. Repetitioner och närundervisning är kärnan i studierna. Det finns många obligatoriska kurser, och utöver det krävs flera timmars självständigt arbete varje vecka.
Studierna kombinerar skådespelararbete, sång, dans och musikaliskt uttryck – vad innebär det i praktiken?
Undervisningen anpassas individuellt, så att studerande får mer undervisning i de områden där utvecklingsbehovet är störst. Till exempel en sångare som saknar starka färdigheter inom dans eller skådespeleri får fokusera på dessa. Varje studerandes väg genom programmet skräddarsys utifrån deras behov.
För vissa kan en scenkonstnärlig karriär vara ett steg på vägen. En studerande med stark musikalisk bakgrund, goda sångkunskaper och viss erfarenhet inom dans eller skådespeleri kan om fem år se sig själv som kompositör eller regissör. Då stödjer scenvanan en bredare konstnärlig förståelse och karriärutveckling.
Ingen är någonsin färdig – och behöver inte vara det heller. Människan växer och mognar ständigt i sin kompetens. Det viktigaste är att kunna bedöma sin kunskap realistiskt efter examen: vilka uppgifter man kan söka, hur man förbereder sig och hur man kan upprätthålla och utveckla sina färdigheter och sitt konstnärskap.
Studerande arbetar både vid Sibelius-Akademin och Teaterhögskolan. Vad innebär det konkret?
Studerande får under hela utbildningen undervisning av branschens främsta experter vid både Teaterhögskolan och Sibelius-Akademin. De studerar och uppträder på båda campus – i Sörnäs och Tölö.
Vi bygger också aktivt samarbeten med andra utbildningsprogram vid Konstuniversitetet för att skapa gemensamma kurser och genuin interaktion över konstgränserna. Det här är ett tvärkonstnärligt fält där samarbete mellan studerande och lärare fördjupar lärandet.
Programmet inkluderar också individuell handledning och mental träning. Hur stöder det konstnärlig utveckling?
Musikteater är en mentalt och fysiskt krävande konstform som kräver stark motivation. Studerande måste kunna strukturera sitt arbete, hantera sin tid, marknadsföra sin kompetens och själv söka jobb. Det är en konkurrensutsatt bransch, där auditioner spelar en avgörande roll.
Konstformen har många likheter med idrott – studerandes ork och personliga utveckling är en naturlig del av utbildningen, precis som inom elitträning. Vi erbjuder verktyg för exempelvis resiliens, återhämtning, att hantera stress och förbereda sig inför framträdanden.
Hur berikar den tvåspråkiga undervisningen studerandens lärande och karriärmöjligheter?
Tvåspråkigheten är ett ledmotiv i programmet och en naturlig del av Finlands livskraftiga och flerspråkiga musikteaterfält. Vi vill att finskspråkiga studerande utvecklar sina kunskaper i svenska, så att de kan söka till och medverka i svenskspråkiga produktioner. Det öppnar viktiga yrkesvägar för dem.
Samma gäller för svenskspråkiga studerande: de ska kunna studera på sitt modersmål, men också stärka sina färdigheter i finska. Tvåspråkigheten betyder inte att man måste klara sig ensam – studerande får stöd under hela studietiden. Med en stark svenskspråkig grund fungerar vi även smidigt med våra nordiska grannar.
Hur ser du på musikteaterns framtid i Finland?
Musikteatern utvecklas ständigt, och mångfalden inom fältet ökar: vi skapar allt fler uttrycksformer och når en allt bredare publik. I en tid när gemenskap ofta sker digitalt erbjuder musikteatern en allt viktigare möjlighet till delade upplevelser och social samhörighet.
Fältet berikas av många slags proffs – både specialister och breda utövare som tillför unika perspektiv. Samtidigt inspireras vi av andra kulturer och samarbetar alltmer, särskilt inom Norden.