Att åka och handla

|
Blog

Viisi Dramaturgian koulutusohjelman maisterivaiheen opiskelijaa oli residenssissä Mustarinda-talossa Kainuussa Hyrynsalmella syksyn 2015 aikana
(www.mustarinda.fi). Kahden viikon mittaisten oleskelujensa aikana opiskelijat työstivät omia taiteellisia projektejaan. Yhteistyö Mustarindan kanssa on osa  koulutusohjelman dramaturgian ja ekologian yhteyksiä hahmottavaa toimintaa.

En av studeranden skriver om at handla mat i Hyrynsalmi. Vid studieprogram i dramaturgi det är mögligt at studera och skriva även på svenska.

***

Att åka och handla.

Det är morgonen efter att den första snön börjat falla, och den nionde dagen av min vistelse på Mustarinda. Landskapet är täckt av ett ordentligt lager tung våtsnö och det har blivit dags att åka in till byn för att handla. Det första som krävs är att sopa all snö av bilen med en avbruten kvast och skrapa vindrutorna med stekspadar i plast. Sen bär det av; vi är tre personer som skall åka de dryga tjugo oplogade kilometrarna från konstnärsresidenset till S-marketen i Hyrynsalmi.

Tanken är att först handla och sedan åka till ett närliggande vattenfall.  Vi har med oss en karta över rutten, ritad för hand på ett postkort. Vi svänger fel omedelbart. Men inte gör det något, inte har vi ju någon brådska, och bestämmer oss för att istället åka till vattenfallet först. Vad vattenfallet heter är vi inte säkra (anteckningarna på postkortet är otydliga) så istället hittar vi en slumrande semesterby som ännu inte öppnat för vintersäsongen. Över den ännu ofrusna sjön blickar mörka stugor som inte ser ut att höra hemma i ett finskt skogslandskap, snarare i en alpby. Skidliften sträcker sig stumt uppför sluttningen.

Vi hittar ett litet turistkontor där någon redan är vaken och kan ge oss råd angående rutten. Efter att ha nästan kört av vägen in till byn anländer vi till S-marketen. Vi tar god tid på oss medan vi fyller våra kundvagnar, bilen ska inte användas mer än nödvändigt och därför måste man planera noggrant vad man tänker bli sugen på under veckans gång. Medan jag väntar på att de andra skall bli klara frågar en äldre herre mig om jag är nyinflyttad. Han blir besviken när jag svarar att jag endast är på besök. Tydligen behöver trakten flickor som jag.

Efter shoppingen i byn bär det av mot vattenfallet. Vi åker runt längs de branta landsvägarna och försöker tyda postkortet, en riktig karta som hittas i handsfacket samt de snötäckta vägskyltarna. En timme senare bestämmer vi att det där vattenfallet egentligen inte är så särskilt intressant och börjar orientera oss hemåt. Jag sitter i baksättet och sjunger 90-talshitten ”Don’t Go Chasing Waterfalls”. Då händer det: vi lyckas tyda anteckningarna på postkortet och inser vad vattenfallet heter, vi hittar det på den riktiga kartan och en kort stund senare kör vi in på en parkeringsplats vid början av en vandringsled. När vi stiger ur bilen hör vi hur vattnet brusar längre inne in skogen.

Det är ett vackert vattenfall, inte särskilt stort, men väldigt nätt där det forsar mitt i den vita skogen. Vi börjar gå försiktigt ner för sluttningen längs en trappa för att få bättre bilder av oss vid vattnet. Vid roten av trappan, mellan vattnet och stigen, växer en liten ungbjörk. Det är den jag famlar efter när min fot slinter på det sista trappsteget, innan jag landar på den fuktiga marken och slår huvudet i björkens stam. Det gör ont, och jag grips genast av en fruktansvärd tanke. Jag har landat på höger sida, på fickan med min telefon. Jag drar snabbt fram telefonen och ser till min lättnad att den inte gått sönder, inte ens rutan har spruckit!

Vi ger oss av hemåt med tjusiga landskapsbilder, fulla matkassar och i mitt fall en liten bula i pannan. Vattenfallet ligger inte långt från Mustarinda och efter bara en halvtimmes irrande lyckas vi hitta vägen hem, efter att ha skuffat upp bilen tillsammans för backarna. Nästan sex timmar efter vår avfärd går vi in i köket och packar upp våra inköp.

En månad har gått, jag är hemma i Helsingfors och har fått bekräftat det jag anade i Hyrynsalmi: det är mycket tråkigare att gå och handla här.

Nina-Maria Häggblom

Tags: