Basso ostinato per lo stråkharpa – Renässansvariationer i folkmusiken

Vad är det som förenar en renässansmusiker på viola da gamba och en 1800-tals spelman från Karelen på jouhikko dvs. stråkharpa? Förutom att de båda spelar ett stråkinstrument, förväntades musikerna kunna improvisera utgående från sin tids favoritlåtar.

I sin andra doktorskonsert utforskar stråkharpsvirtuosen Ilkka Heinonen hur man kan sammanslå renässanssens variationsprinciper med den karelska stråkharpsmusikens sätt att variera. Kompositionerna som bygger på basostinaton från 1500-talet får en folklig tolkning. De gamla stråkharpsmästarnas låtar omvandlas i sin tur till diminutioner och ricercarer, eller sjunker in i en ström av hitbaslinjer från renässanssen. 

Ilkka Heinonen, stråkharpa, sång
Marianna Henriksson, cembalo, orgel
Louna Hosia, viola da gamba
Jarmo Julkunen, barockgitarr, luta