Photo: Mirva Niemi

Timo Tähkänen arbetar som konstnär på en servicecentral

Timo Tähkänen, konstnär och alumn vid Bildkonstakademin, beviljades Finska Kulturfondens treåriga Taidetta hoitolaitoksiin-stipendium (”Konst för vårdinstitutioner”) hösten 2015. Tähkänen arbetar i Sörnäs vid Kinaborgs servicecentral, där han skapar konst med åldringar som lider av minnessjukdomar.

Timo Tähkänen minns att han alltid har varit intresserad av bildkonst och konst i allmänhet. Tähkänen minns hur han redan som barn bredde färg på gräsmattan och byggde kojor av olika material som tidsfördriv.

– Jag var inte en ivrig tecknare som barn utan jag tyckte mer om att jobba med mina händer och bygga saker och ting. Nu som vuxen har jag förstått att de installationer som jag gjorde som barn liknar de konstnärliga verk som jag gör i dag. Men som barn tänkte jag inte att vad jag gjorde var konstnärlig verksamhet utan bara ett sätt att fördriva tid.

Tähkänen vuxte upp med konst omkring sig och drömde om att bli skådespelare när han började gymnasiet.

– På gymnasiet märkte jag snabbt att alla var av den åsikten att det inte lönade sig att ens söka till Teaterhögskolan eftersom det är så omöjligt att bli antagen. Därför valde jag en annan konstart, nämligen bildkonst, berättar Tähkänen.

Tähkänen ansökte till Södra Karelens yrkeshögskola efter gymnasiet och blev antagen. I början av Tähkänens studier var han speciellt intresserad av fotografi, men så småningom var det måleri som tog över hans intresse. Tähkänen utexaminerades som bildkonstnär 2007.

– Men efter att jag blev färdig med mina studier började jag ifrågasätta konstnärens roll och möjligheter och efter några vändningar kom jag fram till att jag ville studera till närvårdare, berättar Tähkänen.

Efter att Tähkänen blev utexaminerad närvårdare kunde han ändå inte lämna konstvärlden bakom sig utan bestämde sig för att söka till Bildkonstakademin för att uppdatera sitt kunnande och för att få nya verktyg som han kunde utnyttja i sin konstnärliga karriär.

– Magisterstudier gav mig chans att se vad andra studerande tyckte om min konst och jag fick prata om konst och konstskapande med dem. Efter två år började mina slumpmässiga tankar utformas till en tydligare helhet, och den här processen har fortsatt efter examen, sammanfattar Tähkänen.

Tähkänen upplever att det är en rikedom att han har genomgått två utbildningar, och det har också gett honom ett nytt perspektiv på hans arbete som konstnär.

– Jag anser att mina två examina har gjort mina verk och tänkande mer jordnära. Jag vill skapa konst som människa till andra människor, och därför tänker jag mycket på publiken och hur människor kommer att uppleva min konst när jag arbetar. Jag tycker att min närvårdarutbildning har varit till konkret nytta när jag arbetar med äldre människor som lider av minnessjukdomar. Jag tror att jag kan förstå deras värld bättre tack vare min utbildning.

Fri konst eller något annat?

Tähkänen har finansierat sitt arbete med Taidetta hoitolaitoksiin-stipendium för ett år, och stipendiet möjliggör hans heltidsarbete med konst och exakt på det sätt som han alltid har velat. Kulturfondens stipendier har ändå kritiserats för att man känner att de styr för många konstnärer att arbeta på vårdinstitutioner.

– I mitt fall var det en ren slump att man införde ett sådant stipendiesystem just när jag behövde det. Ingen har pressat mig att arbeta med åldringar utan det har varit mitt eget val att arbeta vid Kinaborgs servicecentral, understryker Tähkänen.

Under förra året har Tähkänen lett konstgrupper för åldringar, arrangerat individuella konststunder för dem samt framfört sina verk och performance för servicecentralens invånare. Det gemensamma temat har varit att fundera över färgernas, måleriets eller bildkonstens väsen tillsammans med de äldre. Tähkänen betonar vikten av ömsesidighet i sitt arbete.

– I samband med att jag försöker möjliggöra en konstupplevelse för någon annan person genom min konst, får jag en omedelbar reaktion som kan få även mig själv att reflektera över mitt verk eller min föreställning på ett annat sätt.

Att arbeta i en servicentral passar Tähkänen bra eftersom han samtidigt får både en gemenskap som en publik som han kan dela även sina ofärdiga verk med.

– Tyvärr har minnessjuka åldringar inte alltid chans att se det slutliga resultatet, och då är det de små studerna under skapandeprocessen av verket som gäller. I detta sammanhang är konst eller ett verk inte ett objekt utan en flyktig stund, beskriver Tähkänen.

Tähkänen jobbar med äldre människor som lider av minnessjukdomar, men han upplever inte att han gör så kallad hoivataide, ett finskt ord för konst som skapas i institutioner som sjukhus och ålderdomshem för att öka välbefinnande.

– Hoivataide är en bra idé och ett populärt ord i media men jag känner inte någon som riktigt gör det. Jag tror inte att det finns några människor som gör konst endast för välbefinnandets skull, och själv är jag endast en konstnär som utövar sitt konstnärliga arbete på en servicecentral, betonar Tähkänen.

Några människor har velat stämpla Tähkänen på grund av hans stipendium och arbete och ställa så kallad fri konst mot konst med hälsoeffekter.

– Det är onödigt att kontrastera saker och placera allt i fack. Vad är konst som inte har någon kontext?

Konst som berör

Tähkänens jobb är att möjliggöra konstupplevelser för andra människor men vad krävs för att konstnären själv blir imponerad?

– Jag blir imponerad av konst ofta och i helt överraskande situationer. De stunder när jag förstår att mitt arbete har påverkan är mycket rörande. För inte så länge sedan visade jag upp ett av mina ofärdiga verk för några åldringar och jag blev rörd över hur trevligt de pratade om färgerna i mitt verk. Fast jag hade skapat målningen och dess färger själv, var jag imponerad av hur starkt de andra reagerade på den, berättar Tähkänen leende.

Den viktigaste saken som Tähkänen har lärt sig av de äldre har ingen direkt anknytning till konst utan fokuserar på att göra allt som man tycker är viktigt. 

– Många äldre människor betonar tanken att vi har bara ett liv på denna jord. Detta här uppmuntrat mig att göra saker som man kanske inte annars skulle våga. Jag glädjer mig över den självsäkerhet som arbetet med de äldre har gett mig. Nu behöver jag inte ångra saker jag inte gjorde när jag fyller 95.

 

Vem?

  • Timo Tähkänen, f. 1983
  • Utexaminerades som bildkonstnär från Södra Karelens yrkeshögskola 2007
  • Utexaminerades som närvårdare 2011
  • Utexaminerades från Bildkonstakademin 2014
  • Beviljades Finska Kulturfondens treåriga Taidetta hoitolaitoksiin-stipendium (”Konst för vårdinstitutioner”) i augusti 2015
  • Började arbeta som bildkonstnär vid Kinaborgs mångsidiga servicecentral i augusti 2015