Kaj Ahlsved: Kvinnogymnastikens tidigaste skeden i musikalisk belysning (1876–1939)
Abstrakti
I den här presentationen, som är baserad på ett pågående projekt om den finländska idrottens klingande historia, vill jag lyfta fram den kvinnliga gymnastikrörelsens musikkultur (ca 1876–1939). Idrottshistorien är full av intressanta musikpraktiker och inte minst gymnastiken har en rik musikhistoria eftersom både musik och idrott vid sekelskiftet 1800/1900 var kopplad till bildning, nykterhet och nationella strävanden.
Ett särdrag för den finländska idrotten är en stark kvinnogymnastikrörelse. År 1876 grundade Elin Kallio (f. Waenerberg) och Betty Sahlsten Gymnastikföreningen för fruntimmer i Helsingfors (idag: Gymnastikföreningen i Helsingfors), den första kvinnliga gymnastikföreningen i Norden. Kallio var även ordförande för Finlands första idrottsförbund, nämligen Finska Kvinnors Gymnastikförbund – Suomen Naisten Voimisteluliitto, som hon grundande 1896. Genom sitt eget förbund kunde kvinnorna själva bestämma över riktningen för gymnastiken. Man tog avstånd från tävlingsidrott och ville nå ut till alla sociala skikt, inte minst arbetarkvinnorna och barnen.
Vid de tidigaste uppvisningarna anlitades blåsensembler för att ackompanjera inmarscherna med fosterländska marscher. Uppvisningarnas program genomfördes vanligtvis med hjälp av kommandorop. Gymnastikföreningarna odlade också sin egen symbolvärld och år 1901 skrev Kallio en Gymnastsång (1901) som blev en samlingssång för de kvinnliga gymnasterna och som sjöngs flitigt på gymnastikkurser, -uppvisningar och -fester ända in på 1930-talet. Sången byggde på en känd melodi, Transvaals nationalsång (komp. Catharina van Rees), vilket bidrog till sångens spridning. Kallios Gymnastsång fick så småningom även finsk text och en ny melodi mera lämpad för att användas i samband med gymnastikövningar. Detta illustrerar ett ökat behov av musik för gymnastikundervisningen. Många sånger och lekar publicerades i bl.a. tidskriften Kisakenttä (red. Anni Collan).
Det skulle dock dröja ända till 1920-talet innan större uppvisningar synkroniserades med befintlig musik eller uppvisningar genomfördes till toner av nyskriven musik, t.ex. av Elsa Aro eller Aura Lahonen. Även t.ex. Ida Moberg har arrangerat gymnastikmusik.
Bio
FD Kaj Ahlsved är musikforskare affilierad med Åbo Akademi och Forskningsföreningen Suoni rf. I sin doktorsavhandling (2017) fokuserade han på praktiker relaterade till hur inspelad musik används i samband med idrottsevenemang i Finland. För närvarande forskar han i den finländska idrottens klingande historia (ca 1880–1939) med ett speciellt fokus på musik och föreningsidrott som medel för aktivt medborgarskap och strävan efter social rättvisa. Som case fungerar bl.a. den kvinnliga gymnastikrörelsen, arbetaridrottsföreningen Ponnistus och borgerliga Idrottsföreningen Kamraterna Helsingfors.